kajsacarlssson

Det är nog en kategori för sig, att leva med det dåliga samvetet. Jag hoppas jag någon gång kan lära mig att handskas med det. Jag går igenom olika faser med detta samvete, kan vara att jag får 236 poäng på Wordfued mot mamma, men jag tänkte ju från början att jag skulle låta henne vinna. Vi var på en julmarknad nu innan jul. Det fanns väldigt fina saker överallt, vi stannade vid ett bord. En äldre farbror satt där på sin stol alldeles själv och försökte sälja sina vaxljus. Allt från skulpturer i djur, till hemmagjorda uppfinningar. Och allting var gult, något som inte passar in hos min personlighet. Jag kollade på sakerna och log mot honom, att han skulle se på mig att det var verkligen fina saker. Men jag vände på klacken och gick med mitt sällskap. Efteråt gick jag en lång stund och funderade, varför köpte jag inget,han har säkert suttit där hela dagen han kanske inte har fått sålt något. Jag tycker oftast synd om dessa människor, jag vill visa min tacksamhet att dom gör ett bra jobb och bidra till att dom ska fortsätta. Tänkte på detta flera dagar efteråt. Ja jag hade dåligt samvete att jag inte tog med mig ett vaxljus från hans tillverkning. Det jag försöker komma till är att jag definitivt inte var ensam om dessa tankar, jag var verkligen bekymrad över detta och tog detta på min brors födelsedag som även var mitt sällskap på marknaden. Han hade tänkt likadant, även min mamma med. Jag var inte ensam. Är det något som går i släkten, eller är det bara en fin vänlighet som finns inom oss. Eller är det något man ska bearbeta bort?